Tvångstankesmedjan

Veckans torsdagstopp är ett tema som ligger mig nästan lika varmt om hjärtat som tv-serier, nämligen vampyrer! Eller såhär: egentligen är det inte vampyrer per se som ligger mig varmt om hjärtat, utan övernaturliga varelser i allmänhet. Vampyrerna har dock den fördelen att de är vanligt förekommande inom populärkulturen, de är ofta intressanta personligheter eftersom man kan spela på det moraliska dilemmat att döda människor för att överleva, och myten kring dem är ofta spännande, samt varierar en hel del från verk till verk (jag hävdar dock bestämt att Twilight inte ens är en vampyrhistoria, vad än Meyer säger. Vampyrer glittrar inte i solskenet).

Så, on with the show.

Plats fem: Harmony, Buffy the Vampire Slayer
Jag hade lite problem med plats fem, ty även om jag konsumerar en del vampyrspäckad populärkultur så är de vampyrserier jag följer och de vampyrböcker jag läser få, även om vampyrerna i dem är desto fler, och det känns tråkigt att använda flera karaktärer ur samma fiktiva universum. Men, nu fick det bli som det blev. Buffy är den enda vampyrserie jag faktiskt mäktat med, men den är så briljant att den täcker upp för de jag inte orkat följa. Harmony, som alltså kniper femteplatsen på listan, är mänsklig, när Buffy-serien tar sin början, och en del i den klassiska "populära men bitchiga tjejer"-gruppen på det High School där Buffy börjar. Harmony är den som blint följer den som är starkast, en egenskap som hjälper henne att överleva när hon sedermera blir förvandlad till vampyr. För vampyr blir hon. Hon blir biten av en vampyr i sista avsnittet av säsong tre, och det avslöjas att hon blivit vampyr i säsong fyra, då hon dyker upp som vampyren Spikes följeslagare/flickvän (Spike återkommer senare på listan). Harmony är dock även som vampyr en väldigt irriterande, väldigt klängig tonårsbrud som inte lyckas särskilt bra med något hon tar sig för, och som fortfarande slåss genom att vifta lite tafatt med händerna och dra folk i håret. Jag har egentligen ingen djupare anledning till varför jag gillar Harmony, förutom att hon är rolig med sin besatthet av enhörningar och sitt ständiga tjurande, och att hon faktiskt är en överlevare i det att hon följer den som är starkast och inte är sen med att sälja ut sina vänner om hon tror att det ökar hennes egna chanser att klara sig. Det är också spännande att se kontrasten mellan dels den jobbiga tonårstjejen som ses ner på å ena sidan, och vampyren som folk (vissa i alla fall) fruktar, å andra sidan. Harmony fick också följa med till spin off-serien Angel, där hon tydligen utvecklas och blir en coolare karaktär, men den har jag inte sett och kan därmed inte uttala mig om.

(Vampyrer i Buffy är inte så snygga när de är vampyrer, men jag gillar't)

Plats fyra: Lestat, Anne Rices Vampire Chronicles
Lestat introduceras för läsaren första gången i romanen Interview with the vampire (eller i filmen med samma namn, som dock ej är lika bra som boken). Där framstår han som en osympatisk och arrogant karaktär, utan någon vidare bildning eller respekt för dem runt omkring honom. Han skapar i blrjan av boken en annan vampyr, Louis (återkommer också senare på listan), och ägnar sedan mycket tid åt att förminska dennes frågor om vampyrernas ursprung, samt existens och beter sig i allmänhet som om Louis irriterar honom med sin blotta uppenbarelse. Det hela slutar med att Louis och vampyrflickan som också är hans livs kärlek, Claudia, försöker ha ihjäl Lestat, inte mindre än två gånger. Bilden av Lestat nyanseras dock en hel del i uppföljaren The vampire Lestat, där man istället för följa Lestat under hans tid som människan samt innan han begav sig till New Orleans. Här framstår han som en levnadsglad och nyfiken ung man, som dock får alla sina drömmar kvästa av sin dominanta far och sina bröder, som tycker att bildning och konst inte är något för honom. Han träffar dock Nicolas, en man i hans egen ålder med samma ambitioner som han själv, och tillsammans rymmer de till Paris. Lestat älskar Nicolas med en intensitet som inte riktigt går att klassa som platonisk, även om de inte uttalat har en kärleksrelation (just detta, samt övriga icke-konventionella relationer är ett vanligt inslag i Rices vampyrböcker (och med icke-konventionell här menar jag för tiden, med tanke på att boken utspelar sig under 1800-talet)). I Paris blir Lestat sedermera förvandlad till vampyr av en äldre vampyr som därefter tar livet av sig. Och Lestat älskar sitt nya liv som vampyr. Han lär sig snabbt att använda sina krafter till fullo och lever gott på den stora förmögenhet som den äldre vampyren lämnade efter sig. Han är dock en ovanlig vampyr, i det att han rör sig obehindrat bland människor, och går på baler och teater tillsammans med dem som sedan blir hans offer. Han förvandlar också sin mor till vampyr, och de inleder en kärleksrelation, och Lestat förvandlar också sin vän Nicolas till vampyr, men han blir galen så Lestat och hans mor, Gabrielle, väljer att lämna Paris och ge sig ut i världen . Därefter lämnar också Gabrielle honom, och Lestat stöter på en uråldrig vampyr som för honom avslöjar allt om vampyrernas ursprung och hemligheter. Lestat förblir genom hela berättelsen en något arrogant yngling, övertygad om sin egen förträfflighet, men han hyser samtidigt en stor kärlek till sina närmaste, och faller passionerat för vampyr efter vampyr, enbart för att bli förkrossad när de senare vänder sig emot honom eller lämnar honom. Sakerna han gör drivs av lika delar ego som en vilja att beskydda och ta hand om de han älskar. Han är också oerhört nyfiken på sitt eget ursprung och vampyrernas hemligheter, samt visar på en enorm dirftighet och självständighet. Ett plus i sammanhanget är också att Lestat överlever till nutid (eller ja, 1980-talet i alla fall), där han blir stor rockstjärna och älskad av alla. På det stora hela är han en intressant och komplex karaktär, som man ömsom älskar, ömsom hatar och ömsom tycker synd om.

Lestat spelades av en hyggligt bildskön Tom Cruise i filmen Interview with the Vampire

Plats tre: Louis, Anne Rices Vampire Chronicles
Louis är urtypen för den existentiellt plågade vampyren. Han var en olycklig människa som blev en olycklig vampyr, full med frågor kring varför han existerar och varifrån han kommer. Hans relation till Lestat, sin skapare, präglas av både förakt, såväl kärlek, attraktion och beroende. Han plågas mycket av att behöva döda för att överleva, men upplever samtidigt en enorm sinnesrörelse när han väl gör det, något Lestat retar honom för. Under en svag stund några år efter att han blivit vampyr (oklart hur länge, tidsperspektiven är lite luddiga, eller så är det jag som är ouppmärksam) dricker han från en ung flicka, Claudia, inte ens sex år gammal. Lestat förvandlar henne då till vampyr (trots att det är förbjudet att göra såpass unga vampyrer), och hon blir Louis dotter och älskare (Rice skyr varken incest eller pedofili, som ni märker). Tillsammans bildar de tre en märklig liten familj, tills Claudia ledsnar på Lestats arrogans och har ihjäl honom. Tillsammans reser Louis och Claudia till Europa för att få svar på de frågor de har om vampyrernas ursprung och existens, och för att hitta andra vampyrer. Till slut, i Paris, hittar de Armand och hans vampyrgäng, och Louis faller handlöst för Armand. Armand är villig att besvara de frågor Lestat alltid viftade bort och det verkar som att de ska leva lyckliga för alltid, tills vampyrgänget har ihjäl Claudia. Louis blir då bitter och förlorar något av den mänsklighet han haft, men tar ändock med sig Armand tillbaka till New Orleans, där de slutligen skiljs åt. Louis är en intressant karaktär i det att han (ibland övertydligt) får spegla den moraliska konflikt jag tror att många förknippar med vampyrer, nämligen den att de måste döda för att överleva. Det är också lätt att första Louis frustration över att aldrig få de svar han vill ha angående sin egen existens, och han hänger sig så huvudlöst åt de han faktiskt älskar, Claudia och Armand, och faller så handlöst när de lämnar eller sviker honom att det är svårt att inte fatta sympati för honom. Man förstår också, när man läser The vampire Lestat, att han och Lestat är mer lika än man kunde föreställa sig i Interview with the vampire, vilket är intressant i sig, och Louis återvänder också till Lestat efter att han har fått ta del av dennes historia. Louis är en av de mest mänskliga vampyrer jag stött på under mina exkursioner i vampyrmyten, och därmed är han också en av de intressantare.

Brad Pitt som Louis i Interview with the vampire. Claudia spelades av en jätteung Kirsten Dunst

Plats två: Nothing, Poppy Z Brites Lost Souls
Nothing är, när romanen börjar, en tonårig emopojke som hatar sitt inskränkta småstadsliv och dränker sina sorger i sprit och droger och blod och sex. Hans enda livlina är att hans föräldrar inte är hans riktiga föräldraroch att hans riktiga namn är Nothing, inte Jason, för honom ett bevis på att hans känsla av alienation är riktig. Han bestämmer sig slutligen för att rymma för att hitta ett sammanhang där han känner att han passar in, och stöter längs med vägen ihop med Zillah, Molochai och Twig, en trio vampyrer med samma emouppsyn och förkärlek till droger som han själv. Han slår följe med dem, och lär sig snabbt att även han är vampyr. Han blir Zillahs älskare, och de lever ett roadtrip-liv där de knullar, super och tömmer människor på blod i sin lilla van. Längre fram i romanen får vi veta att Zillah är Nothings far (kanske har Brite inspireras av Rices förkärlek för okonventionella kärleksrelationer), då han gjorde Nothings mamma gravid när trion hade vägarna förbi New Orleans för femton år sedan. I detta vampyruniversum skapas nya vampyrer nämligen inte genom att vampyrerna utbyter blod med sitt offer, utan genom att en vampyr ligger med en mänsklig kvinna, som sedan blir gravid och föder vampyrbebisen, under ganska vedervärdiga former som undantagslöst leder till mammans död. Nothing växer under bokens gång till att bli den enda som kan säga emot Zillah, gruppens ledare, och till någon som är självsäker och styrande och som slutligen tar över som ledare för vampyrtrion när Zillah dör. Han är en märklig kombination av bedårande emopojke och samvetslös vampyr och det är svårt att inte fascineras och förföras av hans historia.

Poppy Z Brite

Plats ett: Spike, Buffy the Vampire Slayer
Spike är the bad boy gone good i Buffy, vilket är något av en klyscha, men det gör inget eftersom Spike är så awesome. Han är en av de roligaste karaktärerna i hela serien, och också en av de som har intressantast personlighetsutveckling. Han börjar som väldigt elak vampyr, som tidigare dödat två slayers och nu är ute efter att döda sin tredje (Buffy) när han kommer till Sunnydale. Med sig har han sin psykiskt och fysiskt bräckliga flickvän (?) Drusilla, och han växlar mellan ondsint mördare och ömsint vårdare. Han återkommer senare under flera säsonger, tills han slutligen blir en del av den fasta casten. Han utvecklas under den här tiden från (jäkligt mycket SPOILERVARNING från och med här) att vara elak vampyr som vill döda Buffy, till att vara elak vampyr som vill döda Buffy men inte kan på grund av ett chip han får inopererat i huvudet för att hindra honom från att döda oskyldiga, till att få starka känslor för Buffy och vilja hjälpa henne trots chipet, till att skaffa sig en själ, bli galen och rädda hela världen. Och det är omöjligt att inte älska honom och de förändringar han genomgår. Han är också, enligt mig, väldigt snygg. En solklar förstaplacering.

Systrarnas listor hittar nipå deras respektive bloggar, här och här.